Skatteplanering - hur bör den läggas upp?

Skatteplanering är ett laddat ord! För många är ordet liktydigt med lagbrott. För andra är det moraliskt fel att planera sin skatt.

Skatteplanering behöver dock inte vara något vare sig lagstridigt eller omoraliskt. I många fall har faktiskt lagstiftaren förutsatt att företag och privatpersoner skall skatteplanera. När en privatperson uppskjuter eller tidigarelägger reparationerna på sitt hus för att få rotavdrag, så sysslar han naturligtvis med att planera för att få lägre skatt. Det är alltså fråga om skatteplanering! Ingen kan säga annat än att det är helt lagligt att förlägga sina reparationer på huset när som helts i tiden och det är knappast någon som tycker att det är omoraliskt.

Lite svårare är det för många att acceptera att ett s.k. "kryphål" utnyttjas för att få lägre skatt. Frågan är dock vad som är ett "kryphål". Man kan också fråga sig när ett kryphål blir så allmänt accepterat att det inte längre är ett "kryphål". Om man och hustru fördelar räntekostnaderna mellan sig så att de skall få maximal skatteavräkning, får man kanske säga att de utnyttjar ett kryphål men det torde vara så allmänt accepterat numera att det knappast uppfattas som ett kryphål.

Genom min verksamhet har jag så småningom kommit fram till att väldigt många människor alltid uppfattar skatteplanering som något omoraliskt om någon annan gör det. Samtidigt är det högsta moral om de själva planerar sin skatt.

I slutet på 1980-talet förekom oerhört många "kommanditbolagsupplägg". Oftast gick de ut på att arrangera en förlust, som man sedan fick avdrag för två gånger. Detta att man med hjälp av ett handels- eller kommanditbolag kunde få avdrag för en förlust två gånger var väl känt sedan 1950-talet och torde ha utnyttjats under 30 års tid av välinformerade och välbesuttna människor. Det var först i slutet 1980-talet som tekniken spreds i vida kretsar. Och först då ingrep lagstiftaren och stoppade denna möjlighet. Detta är något jag menar är ganska vanligt. Lagstiftaren är ofta ganska lat och ingriper inte förrän "vanligt folk" kan utnyttja möjligheterna.

Ett annat exempel från 1980-talet är hur statliga varv sålde förlustbolag för att andra företag skulle kunna utnyttja förlusterna skattemässigt. Om jag minns rätt således till och med vid något tillfälle förluster knutna till andelar i kommanditbolag ut till allmänheten.

Under 1990-talet klagade skatteutskottets ordförande högjutt över de svenska storföretagens skatteplanering. När de statligt kontrollerade Posten och Telia någon tid senare skulle sälja ut vissa dotterbolag, skatteplanerade man genom att först överföra dotterbolagen till holländska holdingbolag, som företagen själva ägde. Därigenom ungick både Posten och Telia reavinstskatt vid försäljningarna. Ingvar Carlsson satt i styrelsen för ett av företagen.

Kanske upptäckte ledande politker att företag som är utsatta för konkurrens knappast kan underlåta att utnyttja lagliga möjligheter till skatteplanering när konkurrenterna gör det.

För mig personligen är det viktigast att all skatteplanering är laglig. Då är den också - åtminstone som huvudregel - moralisk. Naturligtvis är moral något personligt och en del människor kan känna sig kallade att betala mer skatt än vad lagen kräver. Jag erinrar mig en tidningsuppgift för några år sedan om en brittisk, gammal dam som testamenterat all eller i vart fall en stor del av sin kvarlåtenskap till den brittiska staten. Hon motiverade sitt testamente med att hon alltid känt stor tacksamhet över att ha fått vara medborgare i Storbritannien.

Jag har ytterligare några allmänna reflexioner av annan karaktär om skatteplanering.

Enligt min mening måste man försöka undvika alltför konstlade "upplägg". Viktigast för ett företag är trots allt inte att undvika skatt utan att tjäna pengar! Skatteplaneringen får alltså inte påverka affärsverksamheten på ett sådant sätt att företagets nettovinst minskar. Det kan den mycket väl göra just på grund av alltför avanserade konstruktioner. Komplexa strukturer kan leda till stora adminstrativa kostnader. Värst är det väl om skatteplaneringen förtar ledningens fokus från företagets ordinarie verksamhet på ett sådant sätt att verksamheten skadas och nettovinsten sjunker.  För att nu inte tala om att komplicerade konstruktioner ofta är mycket tacksamma för all världens skattemyndigheter att angripa. Om det inte finns något affärsmässigt syfte med en konstruktion, är domstolarna världen över mindre benägna än eljest att godkänna den.

Det är också ganska meningslöst att flytta utomlands för att undvika det svenska skattetrycket, om man sedan inte trivs i det nya landet. En vanlig variant är att övriga familjemedlemmar inte trivs. Det skapar naturligtvis otrivsel även för initiativtagaren till utlandsflytten.

Sammanfattningsvis skall enligt min mening den goda skatteplaneringen vara 100% laglig, den skall passa för företagets verksamhet och framför allt, den skall passa det liv individen vill leva.