Skatter.se besöks av många företagare med stort intresse för just internet och elektroniska tjänster. Därför kan det vara av särskilt intresse att något redogöra för de regler som gäller för mervärdesskatt på elektroniska tjänster.
Inom den Europeiska Unionen har man som huvudprincip samma regler för mervärdesskatt oavsett land. Alla länder är nämligen skyldiga att i sin egen lagstiftning följa det sjätte mervärdesskattedirektivet. Det skall dock i samma andetag sägas att direktivet på en mängd punkter tillåter nationella variationer. Med anledning av den explosionsartade utvecklingen av tjänster på internet ändrades det sjätte mervärdesskattedirektivet 2002 för att åstadkomma en likartad beskattning av elektroniska tjänster inom hela EU. Sverige implementerade direktivet i svensk lagstiftning under 2003. Införandebestämmelserna är mycket märkliga. Det beror på att ett av EU:s länder först vägrade godta direktivet. För att få enighet beslöts då att direktivet bara skulle gälla under tre år fr.o.m. 1 juli 2003. Under tiden fram till 2006 skall frågorna utredas. Eventuellt kommer en förlängning att ske. Detta har medfört att ändringarna i den svenska lagstiftningen bara skall gälla så länge som artikel 1 i direktivet gäller. Under 2006 kan alltså stora förändringar komma att ske men det kan också hända att reglerna permanentas.
Vad menas då med elektroniska tjänster?
I lagtexten talas om ”elektroniska tjänster, såsom tillhandahållande av
a. webbplatser och härbärgering av sådana samt distansunderhåll av programvara och utrustning,
b. programvara och uppdatering av denna,
c. bilder, texter och uppgifter samt databasåtkomst,
d. musik, filmer och spel, inbegripet hasardspel och spel om pengar, samt politiska, kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga eller underhållningsbetonade sändningar eller evenemang, och